Att fullborda sitt lopp

En sommaruppgift:

Läs och meditera över 2 Tim. 4:7
“Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron”.

Tre viktiga insikter ur texten:

1. Alla har ett lopp framför sig. “Loppet” handlar inte primärt om ditt liv, i betydelsen: “Alla har ett liv att leva”, men “Alla har vi en kallelse att gå in i och fullborda”.

2. Två faror, frestelser eller utmaningar hör ihop med temat:

– Du är så upptagen av ditt liv generellt, av alla problem, omständigheter, bekymmer eller, varför inte, allt som går bra och är roligt att du aldrig kommer så långt att du börjar springa det lopp Gud tänkt för dej. Du är hela tiden distraherad och hinner inte med din gudagivna kallelse. Fundera därför: Är dethär din situation just nu? Vad behöver du göra åt det? Göra en helomvändelse? Kanske be med någon, tala med någon, få hjälp av någon?

– Du är bara åskådare då andra springer sina lopp. Det är ju alltid bekvämare att vara bänkidrottare, köpa en chipspåse, sätta sej i soffan och ha åsikter om hur andra springer. Eller så har du grävt ner din gåva i sanden och tror att du inte har någon kallelse, något lopp att springa överhuvudtaget. Om dethär är du, ta tag i saken.

3. Varje lopp har tre årstider: En årstid av förberedelse, en årstid av tjänst och en årstid av överföring. Alla tre årstider har sina syften och är viktiga.

Om förberdelse är det du borde syssla med, gör då det! Din kallelse sker inte automatiskt, utan att du gör något. Du behöver förbereda, dvs utveckla rötter i Gud, studera (kanske söka in till en skola?), be, läsa, lära av andra etc etc.

Om du har förberett och borde börja springa ditt lopp på allvar, gör det! Om det är här du står och behöver “en åker” att börja jobba med, be Gud om det arbetsområdet. Om du behöver hjälp att hitta det, fråga mej 🙂

Och om du redan har tjänat en lång tid och det är dags att börja ge stafettpinnen vidare (transmission…trans…mission, dvs att överföra uppdraget, missionen) – gör det! Att ”vara trogen sin tjänst” handlar inte om att hålla på tills man stupar i predikstolen, utan att ställa frågor som: Vem är de jag kan ge min kunskap och mina insikter till? Var finns representanter för nästa generation som jag kan vara mentor, andlig förälder för? Det behöver inte handla om många, det kan vara en eller några. Dethär gjorde erfarne Paulus med den betydligt yngre Timoteus. Överföring handlar om både head-hunting, uppmuntran och att ge stafettpinnen vidare. Tänk så meningsfullt: att inte behöva krampaktigt hålla fast i sin gamla kallelse, utan förstå vikten av och se meningsfullheten i att vara andlig förälder och ge stafettpinnen vidare med både stolthet och glädje!

Två frågor att fundera på i sommar:

1. Lever du bara ditt liv dag för dag eller springer du ditt gudagivna lopp?
2. Var i det loppet är du nu? Vad borde du syssla med: Förberedelse, tjänst eller överföring?

Välsignad sommar!

PS. De tre årstiderna går förstås ibland in i varandra. Och ibland kommer nya kallelser sent i livet. Var flexibel och lyssna inåt ❤️